Nu lönar sig språk - ännu mer.

Från och med hösten 2010 gäller nya regler för antagning till högskola och universitet. Har man betyg i språk får man extra meritpoäng på sitt avgångsbetyg från gymnasiet - värdefulla poäng för att komma in på den utbildning man vill.

För betyg i steg 3 får man 0,5 poäng extra, och har man betyg i steg 4 får man ytterligare en halv poäng. Betyg i steg 5 ger ytterligare en halv poäng. Har du istället betyg i steg 2 (utöver betyg i minst steg 3 i ett annat språk) ges likaså en halv poäng i meritvärde.

För att kunna läsa steg 3 och 4 behöver man ha läst ett språk på högstadiet. Läser man hela högstadiet och får betyg i ämnet räknas det som steg 1 och 2. Läser man bara 8:an och 9:an (C-språk), räknas det som steg 1. På Samhällsprogrammet på gymnasiet läser alla minst två steg språk - går man där och har läst hela högstadiet är det alltså möjligt att klara steg 3 och 4. Om man väljer språk-inriktning inom Samhällsprogrammet (det som ofta kallas Humanistisk), kan man läsa fler steg och fler språk. Möjlighet finns inom alla program att läsa språk som individuellt val.

Läs mer om detta på Högskoleverkets information som även finns i sammanfattning här.

Vacances à Paris

Planerar du semester i Paris? På den här sajten kan du se hur tunnelbanan fungerar och se kartor över de olika linjerna som finns i Paris.

Gateau de chocolat à la française

Livet är inte bara grammatik, det är mat också. Inte minst för fransmännen, som älskar att äta god mat. Här kommer ett recept på hur man gör en fransk kladdkaka.

Ingrédients.

• 100 grammes de beurre ou de margarine
• 100 grammes de chocolat
• 2 œufs
• 2 décilitres de sucre
• 1,75 décilitre de farine de blé

Blanda äggen och sockret i en bunke. Rör mycket försiktigt. Vispa icke!

Smält smöret och chokladen. Om man börjar smälta smöret och sedan försiktigt lägger i chokladen går det bra, om man rör om försiktigt och har på mycket låg värme.

Rör i mjölet i äggblandningen.

Rör ner smöret och chokladen i bunken, litet åt gången.

Ha smörpapper i botten på en form. Grädda i 250 grader i 10 - 15 minuter. Kakan skall inte vara torr. Låt den kallna på ett fat.

Honom, henne, den, det, dem

Att mig heter me, dig te och sig se på franska vet du säkert. De är ju ganska lika svenska och lätta att komma ihåg (även om man kanske inte vet att de kallas för objektspronomen).

Men honom, henne, den och det är lite svårare. Så här fungerar de orden.

Till att börja med - glöm den och det! På franska finns bara honom och henne. Du minns säkert att franskan har två genus (kön) - maskulinum och femininum. Allting är alltså antingen manligt eller kvinnligt på franska.

Honom heter oftast LE på franska, precis som den bestämda artikeln för maskulina ord. LE kan även betyda den och det, om man pratar om ett maskulint ord.

Henne heter oftast LA. Här kan man också jämföra med den bestämda artikeln för feminina ord. Pratar man om ett feminint ord kan LA också betyda den och det.

Kom ihåg att LE och LA blir L' före vokal.

Men, både honom, henne, den och det kan även heta LUI. Det ordet används när man behöver säga till/för/åt honom, till/för/åt henne, till/för/åt den eller till/för/åt det. (Så kallat dativobjekt eller indirekt objekt.) Den formen används alltid när man har ett verb som konstrueras med à - téléphoner à quelqu'un (ringa till någon), donner quelque chose à quelqu'un (ge något till någon), recommander qualque chose à quelq'un (rekommendera något för någon). Är du osäker - slå upp verbet.

Dem är lite enklare. Det heter i vanliga fall LES, men om det är dativobjekt (till/åt/för dem) blir det LEUR.

LE, LA, LUI och LEUR placeras före det första verbet i meningen. Om det finns två verb och det andra är en infinitiv (grundform), placerar man LE, LA, LUI och LEUR framför infinitiven istället.

• Voici mon vélo. Tu le vois ? Här är min cykel. Ser du den?
• Voilà mes copins. Tu les connais ? Där är mina vänner. Känner du dem?
• Tu aimes la pizza ? - Oui, je l'adore. Tycker du om pizza? - Ja, jag älskar den.
• J'ai un ami qui s'appelle Goran. Je lui téléphone tous les jours. Jag har en vän som heter Goran. Jag ringer till honom varje dag.
• Je leur dis la vérité. Jag säger sanningen till dem.
• J'ai acheté une fleur. On la voit dans la fenêtre. Jag har köpt en blomma. Man ser den i fönstret.
• Marie aime ma fleur. Ja la lui donne. Marie älskar min blomma. Jag ger den till henne.

Inte och andra negationer

Negationer är ord (närmare bestämt tillhörande ordklassen adverb), som negerar ett verb - de ändrar betydelsen av verbet till inte det som verbet betyder.

Den vanligaste negationen är just inte - jag sjunger inte, han kastar inte ägg på skolan, ni läser inte så mycket som ni borde...

Det typiska på franska med negationer är att de består av två delar. Första delen är alltid NE och den sätts före verbet. Direkt efter verbet kommer den andra delen.

Det här är de vanligaste negationerna på franska.

NE ... PAS	inte
NE … PAS DU TOUT	inte alls
NE ... PLUS	inte mer, inte längre
NE ... JAMAIS	aldrig, inte någonsin
NE ... GUÈRE	knappast, knappt
NE ... PERSONNE	ingen, inte någon (om personer)
NE … RIEN	inget, inte något
NE … QUE	bara (inget utom)
NE … AUCUN/E	ingen, inte någon (om saker)
NE … PAS DE	ingen, inte någon (om saker)

Tänk på att NE blir N' före vokal.

I äldre franska kunde PAS bytas ut mot andra ord, som POINT, MIE, GOUTTE, AIL. Av dem används fortfarande POINT ibland som ett lite starkare ord än PAS, men det är ganska ovanligt.

Efter vissa verb kan man hoppa över PAS om man vill (men de andra orden, som jamais, rien, que o.s.v. får inte hoppas över). Det är verben savoir (veta), oser (våga), pouvoir (kunna), cesser de (sluta, upphöra med).

Här är några meningar med negationer. Försök lista ut vad de betyder, och titta sedan i facit lite längre ned.

1. Je ne chante jamais.
2. Il ne veut pas aller en Roumanie.
3. Elle n'a aucune idée.
4. On ne sait pas.
5. Tu ne vas jamais apprendre à parler l'ourdou.
6. Elle ne sait guère où se trouve l'école.
7. Il n'y a personne qui parle l'ourdou dans mon école.
8. Je n'ai pas de voiture.
9. Je n'ai plus de permis de conduire.
10. Vous ne chantez que de l'opéra.
11. Je n'aime pas du tout la violence.

1. Jag sjunger aldrig.
2. Han vill inte åka till Rumänien.
3. Hon har ingen aning.
4. Man vet inte.
5. Du kommer aldrig att lära dig att prata urdu.
6. Hon vet knappt var skolan ligger.
7. Det finns ingen som talar urdu på min skola.
8. Jag har ingen bil.
9. Jag har inget körkort längre.
10. Ni sjunger bara opera.
11. Jag tycker inte alls om våld.

Aktuellt, år 9

Skolan är nästan klar, och franskan är klar. Men det återstår lite av projektet med holländska eleverna. Glöm inte att titta på deras filmer. Sommarlovet väntar men titta först på filmerna.

Äntligen kommer e-post-växlingsprojektet igång! Vi skall samarbeta med en klass på Helene Parkhurst-skolan i Almere i Holland och skicka några mejl till varandra. Utöver mejl blir det också en video om skolan och en turistbroschyr om Värmland. Den sista uppgiften tror jag kan bli väldigt intressant för klassen i Holland, eftersom det är många holländska turister i Värmland.

Helene Parkhurst-skolan

För att få tid till detta kommer ni att få skriva en del hemma, och sedan mejla breven till mig, så skickar jag dem till klassen i Holland. Ni får en egen "mejlvän" där, och om ni vill ha kontakt på fritiden är det förstås okej.

Såhär är tanken att projektet skall gå till:

1. Första brevet - presentera dig själv.
2. Andra brevet - om ditt hem och platsen där du bor.
3. Video om skolan.
4. Tredje brevet - om din fritid.
5. Fjärde brevet - om Sverige.
6. Turistbroschyr - om Karlstad och Värmland.

/ magistern

Maskulinum och femininum

På svenska finns det olika sorters substantiv (namn på ting). Du vet ju att en del säger man EN om, medan andra är ETT-ord. Det kallas för att substantiven har olika GENUS, ett latinskt ord som betyder kön.

På franska har substantiven också olika genus eller kön. De kan vara MASKULINA och FEMININA.

Alla substantiv som har med manliga varelser att göra är maskulina - homme, garçon, père...

Alla substantiv som har med kvinnliga varelser att göra är feminina - femme, jeune fille, mère...

Resten av substantiven (vilket är de flesta) får man lära sig utantill vilket de är. Hur vet man om en stol är maskulin eller feminin? En kyrka? Ett grodlår? Har du inte lärt dig utantill, slå upp det.

Några knep finns dock. De flesta substantiv som slutar på -e är feminina. Det gäller samma regel för ord som slutar på -ion och -eur. Chansa, så blir det oftast rätt.

Bestämd artikel

På svenska skiljer man mellan obestämd och bestämd form med hjälp av ändelser - vi säger (obestämd form singular) och katten (bestämd form singular) eller katter (obestämd form plural) och katterna (bestämd form plural).

På franska skiljer man mellan obestämd och bestämd form med hjälp av artiklar.

I singular (ental) heter den obestämda artikeln UN eller UNE. (På svenska en/ett.) UN används för maskulina ord, UNE för feminina ord. (Om du inte vet vad det är, klicka på länken.)

UN CHAT en katt
UNE ÉGLISE en kyrka

I plural (flertal) använder man en partitiv artikel i obestämd form: DES. Den kan översätttas med "några", "nåra stycken", men oftast behöver man inte översätta den alls.

DES CHATS (några) katter
DES ÉGLISES (några) kyrkor

Bestämd artikel i singular är LE för maskulina ord och LA för feminina ord. Före ord på vokal (A, O, U, E, I, Y) förkortas LE och LA till L'.

LE CHAT katten
L'HOMME mannen
LA JEUNE FILLE flickan
L'ÉGLISE kyrkan

I plural är den bestämda artikeln alltid LES.

LES CHATS katterna
LES ÉGLISES kyrkorna

Le futur

För att tala om framtid på franska kan man göra på olika sätt. Det första man brukar lära sig är futur composé, en sammansatt form med ett hjälpverb och ett verb i infinitiv (grundform). Man tar först presens av verbet aller och därefter infinitiv av det verb man vill använda.

PARLER
je vais parler
tu vas parler
il/elle/on va parler
nous allons parler (bindning mellan nous och allons)
vous allez parler (bindning mellan vous och allez)
ils/elles vont parler

Om man vill tala om vad man skall göra lite längre fram i framtiden använder man hellre en annan form, som kallas futur simple (enkel futurum). Den kallas inte enkel futurum för att den är enklare, utan för att den bara består av en enda form. Istället för hjälpverb måste man alltså lära sig ändelser. Den goda nyheten är att alla verb har samma ändelser, även de oregelbundna. Ändelserna är:

-AI
-AS
-A
-ONS
-EZ
-ONT

Ändelserna läggs direkt efter det sista R:et i verbets grundform. Futur simple är alltså lätt att känna igen på att det alltid kommer ett R före ändelsen.

PARLER
je parlerai (uttalas -é)
tu parleras (uttalas -a)
il/elle/on parlera (uttalas -a)
nous parlerons (uttalas -õ)
vous parlerez (uttalas -é)
ils/elles parleront (uttalas -õ)

FINIR
je finirai
tu finiras
il/elle/on finira
nous finirons
vous finirez
ils/elles finiront

PERDRE
je perdrai
tu perdras
il/elle/on perdra
nous perdrons
vous perdrez
ils/elles perdront

Några vanliga oregelbundna verb är bra att kunna. De har alltså samma ändelser som regelbundna verb, men stammen ändrar sig (det som kommer först).

ÊTRE → je serai
AVOIR → j'aurai
ALLER → j'irai
SAVOIR → je saurai
POUVOIR → je pourrai
VOULOIR → je voudrai
SURVIVRE → je survivrai

Imparfait indicatif

Det vanligaste dåtidstempuset på franska är passé composé, men en annan form är också vanlig, nämligen imperfekt eller imparfait.

Imparfait används när man talar om vad man brukade göra, vad man hade för vana att göra, vad man alltid gjorde. Det är handlingar där man inte talar om när de började eller slutade, man säger bara att de höll på.

Imparfait översätts till svenska med imperfekt (gjorde, åt, lekte...). För att understryka att det var en handling som höll på men inte blev färdig, lägger vi ibland på svenska till ett annat verb, t.ex. satt och..., låg och..., stod och... Det behöver man alltså inte säga på franska.

Alla verb har samma ändelser i imparfait. Även de oregelbundna verben har samma ändelser, men då ändrar sig stammen istället (det som kommer före ändelsen). Såhär ser ändelserna ut:

-AIS
-AIS
-AIT
-IONS
-IEZ
-AIENT

-ER-VERBEN ser ut såhär i imparfait.

PARLER
je parlais (uttalas ä)
tu parlais (uttalas ä)
il/elle/on parlait (uttalas ä)
nous parlions (uttalas jõ)
vous parliez (uttalas jé)
ils/elles parlaient (uttalas ä, ent hörs inte)

-IR-VERBEN är lite speciella, för de får in ett -iss- före ändelsen. Obs. att det finns oregelbundna -ir-verb som inte får något -iss-. Är man osäker skall man kontrollera i en bok.

FINIR
je finissais
tu finissais
il/elle/on finissait
nous finissions
vous finissiez
ils/elles finissaient

Och -RE-VERBEN får utseendet:

PERDRE
je perdais
tu perdais
il/elle/on perdait
nous perdions
vous perdiez
ils/elles perdaient

Verb som slutar på -OIR tappar i regel hela -oir innan man lägger till ändelsen.


Vanliga oregelbundna verb är:

AVOIR → j'avais
ÊTRE → j'étais
SAVOIR → je savais
POUVOIR → je pouvais
DORMIR → je dormais

Le passé composé

Den vanligaste verbformen på franska för att prata om dåtid är passé composé (ordagrant sammansatt förflutet). Formen kallas som den gör för att den är sammansatt av två ord. Först kommer hjälpverbet avoir, därefter ett perfekt particip, eller på franska participe passé.

Passé composé kan översättas till svenska med perfekt (jag har pratat) eller med imperfekt (jag pratade). Man får avgöra vad som passar bäst i sammanhanget.

-ER-VERBEN beter sig såhär:

PARLER
j'ai parlé
tu as parlé
il/elle/on a parlé
nous avons parlé
vous avez parlé
ils/elles ont parlé

-IR-VERBEN fungerar såhär:

FINIR
j'ai fini
tu as fini
il/elle/on a fini
nous avons fini
vous avez fini
ils/elles ont fini

Och -RE-VERBEN gör man såhär med:

PERDRE
j'ai perdu
tu as perdu
il/elle/on a perdu
nous avons perdu
vous avez perdu
ils/elles ont perdu

Andra verb får man slå upp för att veta vilken form participet får - många är oregelbundna. Bland de viktigaste finns:

AVOIR → j'ai eu
CROIRE → j'ai cru
DIRE → j'ai dit
ÊTRE → j'ai été
FAIRE → j'ai fait
LIRE → j'ai lu
POUVOIR → j'ai pu
SAVOIR → j'ai su
VOIR → j'ai vu

Några verb böjs inte med avoir utan med ÊTRE. Det gäller framförallt så kallade RÖRELSEVERB, alltså verb som har med rörelse, förflyttning att göra. Såhär gör man med dem. Lägg märke till att participen ändrar på sig

ALLER
je suis allé (man), je suis allée (kvinna)
tu es allé (man), tu es allée (kvinna)
il est allé (man)
elle est allée (kvinna)
on est allé (man)
on est allés (flera män eller blandat)
on est allées (flera kvinnor)
nous sommes allés (män eller blandat), nous sommes allées (kvinnor)
vous êtes allés (män eller blandat), vous êtes allées (kvinnor)
ils sont allés (män eller blandat)
elles sont allées (kvinnor)

Le présent indicatif

Den vanligaste verbformen är PRESENS INDIKATIV, som talar om vad som händer just nu. Det finns olika sorters verb på franska, och de har lite olika ändelser i presens. Alla måste läras in utantill.

De vanligaste verben är -ER-VERB. Så fort man skapar ett nytt verb på franska så blir det ett -er-verb, men det finns förstås många gamla -er-verb också. De böjs såhär:

PARLER
je parle (e hörs inte)
tu parles (es hörs inte)
il/elle/on parle (e hörs inte)
nous parlons (uttalas õ)
vous parlez (uttalas é)
ils/elles parlent (ent hörs inte)

Det finns även -IR-VERB, som böjs såhär roligt:

FINIR
je finis (s hörs inte)
tu finis (s hörs inte)
il/elle/on finit (t hörs inte)
nous finissons (uttalas issõ)
vous finissez (uttalas issé)
ils/elles finissent (uttalas iss, ent hörs inte)

Och så kommer den tredje gruppen (eller konjugationen, som det heter när det är verb), -RE-VERB:

PERDRE
je perds (s hörs inte)
tu perds (s hörs inte)
il/elle/on perd (ingen ändelse!)
nous perdons (uttalas õ)
vous perdez (uttalas é)
ils/elles perdent (ent hörs inte)

Därutöver finns en grupp med verb som slutar på -OIR och som böjs lite speciellt.

CROIRE
je crois (uttalas wa, s hörs inte)
tu crois (uttalas wa, s hörs inte)
il/elle/on croit (uttalas wa, t hörs inte)
nous croyons (uttalas wajõ)
vous croyez (uttalas wajé)
ils/elles croient (uttalas wa, ent hörs inte)

Ici on va parler francais.